Jag skriver en oklart blogg som ser på livet genom ögon som är nostalgiska, en aningens diffusa men ganska klarsynta. Reflekterar över allt, ständigt och nu.

fredag 20 maj 2011

Upp och ner i en karusell som snurrar som livets alla sekvenser det är ganska vackert men ack så enerverande.

Nu sitter jag i mitt kök och äter flingor. Känner mig ensam. Vet inte varför den känslan tenderar dyka upp just på fredagar- då när man behöver den som sämst. Borde inte känna mig ensam för jag ska på konsert ikväll med några fina vänner, och sen imorgon ska jag åka tåg till min familj. Det borde vara fint. Det är fint. Men har en sådan dum känsla i kroppen som jag inte kan lokalisera.

Skolade ofrivilligt idag. Min kompis sade att vi inte hade en lektion, för det hade vår lärare sagt. När vi sedan möter vår lärare visar det sig att min kompis missförstått och där står jag med skolk i närvaron. Blev lite bitter.

Sen. För några minutersen pratade jag med något som kan bli ett sommarjobb. En oerhört sur tant som sade att jag missat chansen för att jag inte svarade idag. (Jag hade prov). Sen sa hon att hon inte hade något att säga, men skicka cv igen. Nu är det skickat och jag ångrar mig något oerhört för egentligen vill jag vara lite ledig och inte jobba hela sommaren. Har redan fyra fulla veckor av jobb och det räcker så gott och väl. Vill inte mer. Vill sola, bada och mysa med en solvarm familj. Har ni också det problemet? Så fort jag tar beslut om något känns det dåligt. Vill inte hade det så. Inte alls. Men så blir det alltid, vad jag än gör.

Peace out.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar