Två abnormt jobbiga, men oerhört roliga dagar är över i skolan. Jag blir alltid så nostalgisk när jag inser att saker och ting har ett slut. Det blir så sorgligt. Kan inte låta bli att tänka tillbaka på det.
Som när jag går till mitt nuvarande gymnasium, och går förbi gamla lågstadieskolan. Jag blir alltid varm i hela kroppen och önskar att allt vore som då. Sen längtar jag framåt, men har kvar den melankoliska känslan i kroppen och allt blir lite kaos.
Imorgon är det Nationella prov i engelska. Jag är kass på engelska. Tyvärr. Dessutom har jag inte skrivit en text per dag, eller övat in 15 glosor per dag som jag och min lärare tyckte skulle vara bra. Blir glad för ett G (något jag aldrig skulle våga säga på min pluggskola.....)
Ska snart spendera tid på att skriva lite engelska. Snart. Först ska jag kärlekströsta över pojken som inte kan bli min, och försöka låta bli att bli deprimerad över det faktum att vi inte har någon choklad hemma.
Peace out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar