Jag kommer med frid, vänner

Godkväller på er.

Idag har jag buntat ihop reklam och ville dö en smula av tristress. Jag borde inte klaga, men jag jobbar så sällan- och när jag väl jobbar är jag underst i skalan. Så är det när man är ung och oerfaren, visst?
Min arbetskollega blev oerhört irriterad, då hon insåg att jag var ungdomar, och ungdomar klottrar faktiskt. Hela tiden.

Vet ni hur hungrig jag är? Så hungrig att jag kan äta typ kaviar och det tycker jag är vidrigt. Hm, måste sluta äta godis när jag är hungrig. Idag åt jag godis till lunch, en typiskt dålig grej. Det är tråkigt att laga mat, JA!

Nu ska jag övningsköra................ eh. Jag?! Jag är klantig och just nu är jag lite tom efter all saknad. Kommer bli intressant, verkligen! Höres dudes.
Peace

Jag babblar

Träningen gick ok. (Kan man räkna ok som: Jag går ut. Joggar 300 m och hyperandas, får ett bryt på allt och sparkar ilsket med skon på ett träd och får skitont, kör intervaller som egentligen är "moa går långsamt, och sedan väldigt långsamt" för att sedan spurta hem, och träffa mitt ex. Kunde varit roligare folk!)

Nu konsumerar jag enorma mängder te och k-special med mjölk. Grön mjölk som är bäst. Imorgon ska jag jobba igen, med mitt tråkiga jobb, INNAN skolan börjar. Har tre jobb, varav två är bäst, ett suger. Det imorgon går ut på att bunta hop reklam. Så sjukt enerverande och långtråkigt. Dessutom arbetar jag ensam.

Peace

Hej kompis

Mmmmm. Jag ska träna om en timme. Jag har ätit massa glass trots att jag är lakto. Mitt liv är så oklart.

Hur härligt är det hos er just nu? Jag har jobbat och vill gråta på ett golv att trötthet. Likt förbanat, skall jag snöra på mig skorna och springa en runda. (ÅH. Vem kom på det här med motion?!!!!)

Peace kamrater

The future

Imorgon börjar jag sista året på gymnasiet. Jag pendlar mellan ångest och eufori. Framtiden är så nära men ändå så långt bort, det skrämmer mig.
Jag vet vad jag vill bli men är rädd för att arbetsmarknaden suger. Jag vet vad jag vill plugga men är rädd för att inte komma in.

Jag är så in i helvete rädd för att inte få kärlek, livet ut. Varför tänker man såhär, när livet borde vara euforiskt?

Trötthetens magier är som bortblåsta

Godmorgon alla finingar.

Jag är dödstrött men kan inte sova. Det är byggarbetare utanför mitt fönster som borrar, jag vill mest lägga mig på golvet och sova. SOVASOVASOVA-SÄNGSÄNGSÄNG, som man säger i Göteborg.

Idag ska jag dela ut reklam. Det suger för jag har noll kondis och vill inte springa i trappor.
Idag lägger jag ut en bild på en pölse för jag har ASsugen på pölse och för att jag inte är vacker alls idag.

Jag avskyr det här med avsked som ger mig total ångest

Jag skrivt ett inlägg tidigare om nostalgi. Det är värre nu. Jag har total ångest.
Jag lämnar hela den roliga, underbara sommaren med min bästa jobb bakom mig. Ångesten är där och skuggar mig, som om den alltid ska vara där. Ska den det?

Jag kan inte göra något normalt utan att tänka på vad mina jobbkompisar skulle ha gjort. Jobbkompisar jag aldrig kommer träffa igen. Det är jobbigt och ibland gråter jag för att jag påverkas så mycket av avsked.

Avsked ja. Jag är totalt värdelös på avsked. Vare sig det gäller saker eller människor. Det finns en inre spärr som öppnas. Nu kommer jag inte kunna spendera tid i samma stad som mitt jobb, det kommer bli för jobbigt. Måste jobba med mig själv.
Puss

TJA

Hej vänner.

Nu är jag tillbaka igen.

Peace